drömmarnas land

lyssnar på Amason och dricker ett litet dricksglas med rödtjut samtidigt som drömmarna spelar inför pannbenet för det är visst en sån tid nu…

svindlande drömmar som ploppar upp, swirlar, forsar och susar förbi och fram

och just nu är det mest glädjande hoppfulla önskningar som får mig att känna helt rätt inför att starta hundvårdssalong och föna pudlar hela dagarna, eller skriva den där romanen eller kanske bli copywriter  fast samtidigt ha hunduppfödning…

så det spretar ju lite får jag erkänna men

 det är fint när drömmarna går åt rätt håll fast i natt, 

i drömmarnas förlorade land gick det käpprätt åt skogen, 

för jag drömde om min man och min allra bästaste vän, att de fattat tycke för varann under en natt på fyllan, legat lite och ångrade sig bittert båda två och i mitten stod jag som gjorde allt för att låtsas att det inte hade hänt för annars skulle jag ju förlora båda två och troligtvis möta döden död, så jag bet mitt allra hårdaste i kind och försökte säga okej vi glömmer allt och det har inte hänt på denna jord…

tills jag hade målat upp ett worst case scenario för mitt inre 

och insett att med lite hjälp så skulle jag med nöd och näppe klara livhanken…

och då vände jag dem ryggen och gick för att aldrig se mig om.

och den lättnaden när jag vaknade. 

att det inte var sant. att ingenting var sant och

allt bara var en dröm. utan någon verklig substans överhuvudtaget 

förutom möjligen min inneboende rädsla att någongång bli lämnad ensam kvar…

jag har ju alltid drömt sådär. 

kraftfullt.

starkt.

och det har gjort ont i hela mig, flera timmar efter uppvaknandet.

det gjorde det även idag, efter att lättnaden lagt sig.

det ruskar om, det gör det sannerligen.

hur drömmer du?