det är måndag med skavigt nagellack och sprickfärdig hjärna,
och det kan ju aldrig vara bra tänker du men det är precis vad det är.
Jag tror att mörkret under vintern här på ön tar mig direkt till den där djupa gropen,
och det sker i hemlighet när jag sover,
en millimeter i taget så att det bara inte märks
och nu när ljuset kommer åter så exploderar mina sinnen fullkomligt
det blir nästan mer än jag kan hantera och jag är lite tagen på sängen.
ideer sprakar och gnistrar,
skrattet bubblar och ilskan skjuter raket om det går fel.
Allt allt allt känns så mycket och så starkt,
samtidigt som det är så himla mycket lättare, jo även det som är svårt.
det måste vara ljuset. våren. dofterna.
och energin från havet.
jag lutar huvudet bakåt,
ser upp i skyn av bebisblått.
öppnar munnen och drar ner hela himlen i magen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar